Untitled Document

Med ett sånt här klimant lyser inte alltid solen över spelmansstämmorna!
Här är det defilering med paraplyer i stället för fioler.

Traditioner bildas fortfarande. Varje gång vi startar upp någon ny form av aktivitet och sen driver den vidare i liknande, eller möjligen något annorlunda form kan vi ha början till en ny tradition. För många entusiaster, såväl spelande som lyssnande, har deltagande i spelmansstämmor på sommaren blivit en tradition. Möjligen kan tilläggas att det även arrangerats stämmor under andra årstider än sommaren, om än inte i samma utsträckning.

Dagens spelmansstämmor kan väl sam-manfattande beskrivas som en samman-komst för spelande, medverkande och lyssnande publik, ofta kombinerad med möjligheter att lära nytt i organiserad form och inte bara genom utbyte i samspelsform. Teman kan även förekomma eller begränsningar till olika typer av instrument. I många fall tillkommer sen det som måste till för att de medverkande såväl som publiken skall kunna delta, dvs mat och logi. Ju större stämma, desto mer komplext brukar arrangemanget bli. Som regel finns en brytpunkt där det från början ideella arbetet med stämman inte räcker till längre utan det behövs professionella insatser för genomförandet. Slutstationen för detta blir då att det från början ideella arrangemanget blir kommersiellt. Förmodligen en oundviklig utveckling som enligt min bedömning håller fram till dess de ursprungliga målen inte bär längre, dvs när arrangemanget blir ett självändamål. Betygsättare på var de olika stämmorna idag ligger på denna utvecklingslinje avgörs av de medverkande själva och av publiken.

På den här spelmansstämman är alla
instrument tillåtna. Bosse Olsson på
dragspel och Marlene Collner, munspel.

Först lite grann om ordet spelmansstämma. Det känns kanske inte speciellt nytt, men ordboken talar om att det förekom i tryck först 1916. Men ordets båda grunddelar spelman och stämma är betydligt äldre. Man kan fundera över varför det blev just sammansättningen spelmansstämma. Speciellt sett ur den synvinkeln att stämma ju står som betäckning för ett beslutande organ av något slag, dvs ganska långt bort från den musikaliska sammankomsten.

Men trots denna tidsangivelse verkar det vara så att vi kan räkna den kända sammandragningen på Skansen/Nordiska museet i Stockholm 1910 som den första stämman. Den inbjudan som sändes ut talades om en riksspelmansstämma. Noteras bör att användandet av begreppet stämma står som en motsats till tävling. Så här skrev Nils Andersson, "Nu blir tillställningen på Skansen vad jag själv åsyftat: ett möte, en stämma av representativa spelmän inför allmänheten. Ingen tävlan om penningepris, eller några pris överhuvudtaget, endast en sammankomst för idkande av folkmusik till spelmännens nytta och förkovran samt till allmänhetens upplysning och nöje, framför allt till glädje och uppbyggelse för alla dem som intressera sig för folkmusik. Nu kan det bli något rent av instruktivt av det hela."

Med tävlingarna åsyftas föregångarna till denna sammankomst, nämligen alla de spelmanstävlingar som avhållits allt sedan Gesunda 1906. Intressant är även att notera att spelmännen blev inbjudna till Skansen utgående från deras framträdanden i samband med de genomförda tävlingarna. Nils Andersson igen. "Nu 1910, har spelmanstävlingar ägt rum överallt där sådana kunnat vara av intresse. Nu har man fått veta vad som finns, huru detta är beskaffat och vilka spelmän som bör kallas. De allra flesta inbjudna spelmännen har jag hört själv och upptlecknat deras repertoar. De få återstående ha kallats med ledning av tävlingsresultatet."

Inriktningen att det ej skulle bli någon tävling höll, liksom frånvarom av pris. Men det förtjänas väl att nämnas att alla deltagande spelmän fick ett av konstnären Anders Zorn, som var en av tillskyndarna, skapat märke i silver, det som vi idag kallar Zornmärket.

Trots att Nils Andersson angett att några fler spelmanstävlingar inte var av intresse fortsatte dock tävlingarna ute i landet. I många fall kombinerade med hembygdsfester av olika slag. Oftast var det såväl tävling, uppspelning för pris, som underhållning, framträdande för publik.

Parallellt med detta förekom även att enskilda spelmän, eller konsertviolinister gjorde turnéer och framförde folkmusik på olika tillställningar i landet. Så småningom kommer även radion som också presenterar utvalda spelmän (Man kunde ju dessutom faktiskt få jobb som spelman för kortare eller längre tid. Den förste spelmannen på Skansen anställdes redan 1881).

Thore Härdelin erhöll Zornmärket i guld vid Riksspelmansstämman i Delsbo 1998

Per Eriksson på sin första spelmansstämma?
Kommer intresset att bestå för framtiden?

Trenden med tävlingar och stämmor höll sig under 20-talet, men mattades av under 30-talet. Men samtidigt med detta börjar spelmännen samarbeta organisatoriskt. De tidigare spelmansförbunden, landskapsvis som regel, bildas under denna tid (Sörmland var först ut 1925). En annan specifik händelse under 30-talet var Ungdomsringens övertagande av Zornmärket och användandet av detta som tävlingspris vid uppspelningar. Så här sett i efterhand verkar 40-talets krigsår ha lett till en ny våg för folkmusiken. Hembygdskänslan står ju högt i kurs och folkmusiken hör ju till det området. Utvecklingen går mot att det bildas spelmanslag, dvs det blir gruppspel i stället för den tidigare förhärskade principen att det var solospel, möjligen med sekundering / andrastämma. Förbunden och spelmanslagen börjar arrangera spelmansstämmor. Många av dagens spelmansstämmor har sitt ursprung i denna period. Det är även under denna period som ett nytt inslag i stämmorna tillkommer, nämligen spelmansmusik till gudstjänsten på stämmoorten. Likaså är det under denna preiod som begreppet allspelslåtar börjar användas.

De landsomfattande stämmorna blev naturligtvis "allsvenska", men allspelslåtarna satte även sin prägel på de lokala stämmorna. I takt med ökad turism och därtill kopplat provinsialism börjar dock de lokala stämmorna bli lokala även till sin repertoar. Samtidigt sker även en återgång till funktionsmusik. Utvecklingen under seklets första hälft hade hu stadigt gått mot mer och mer utpräglad estradmusik, utan hänsyn till musikens ursprungliga funktion. Detta medför också att de tidigare gränsdragningarna till det sena artonhundratalets dansmusik raderas ut. Ytterligare en tendens som blir tydligare under denna period är framförandet av egen komponerade låtar i folkmusikalisk stil.

Folkmusikvågen vällde så fram, uppbackad av media, och medförde ett publikintresse av tidiagare ej skådat slag vad gäller stämmorna. De medverkande hämtades såväl från yngre som äldre spelmän, samtidigt som publiken också genomgick en markant föryngring. Inledningsvis verkade det vara gruppspel, i smågrupper, som var det vanligaste sättet för de yngre att framträda, även om det ibland blev tal om solospel även för dessa.

Den avmattning av intresset för folkmsuik som hängde samman med att "gröna vågen" lade sig har naturligtvis även påverkat stämmorna, men vi kan, nu i början av 2000-talet, fortfarande medverka, aktivt eller passivt, i traditionella spelmansstämmor i hela vårt land. Utnyttja detta även denna sommar!